Att spela "dirigentlöst" har blivit ett vanligt fenomen, artister som leder orkestrar från sitt instrument. Det är något som den italienska violinisten Lorenza Borrani utvecklat till fulländning. Alla vill spela med henne så vi är förstås glada att ha henne som artistisk partner. Lorenza Borrani och Västerås Sinfonietta har blivit en svårslagen kombo.Här får vi möta den unge Mendelssohn på resande fot. I Skottland sattes hans skapande fantasi i rörelse. Det resulterade i en storslagen symfoni och konsertuvertyren Hebriderna, ett litet mästerverk där han i toner fångar den ödsliga stämningen i kustlandskapet och hur mild havsbris plötsligt övergår i rasande storm. Därefter några nedslag i Wien. Med den andra symfonin framstår Beethovens geni i allt skarpare konturer. Det rytmiska drivet och blixtrande infallen i första symfonin har nu skruvats upp ytterligare några varv, inte minst i den sprakande finalen. Schuberts musik spelades ofta bara i den närmaste vänkretsen, som dagens fem menuetter, anspråkslös men mycket charmfull musik. Bentornata, Lorenza!
